Sanningen om ftalaterna DINP och DIDP

DINP är en vanlig mjukgörare i vinylgolv (PVC) över hela världen. DIDP förekommer också och har liknande egenskaper. EU:s vetenskapliga råd, ECHA, har efter omfattande studier förklarat DINP och DIDP ofarliga för hälsa och miljö i allt annat än sugleksaker för spädbarn. Trots detta klara besked avråder svenska BASTA och Byggvarubedömningen från DINP och DIDP i golv och andra byggvaror. De byggherrar och golvbrukare, som litar på BASTA och Byggvarubedömningen kan på så vis få uppfattningen att sådana golv skulle vara olämpliga.

Farligt, misstänkt, säkert?

Normalt har man i säkerhetsarbete kring kemikalier först iakttagit om ämnet är giftigt eller på annat sätt farligt. Därefter har man om så krävs, begränsat användningen och sökt alternativ till de farliga ämnena. Så har det gått till när asbest, kadmium, bly, tennföreningar, klorparaffiner m.fl. har fasats ut från användning i golvprodukter.

När det gäller ftalaterna fanns det redan tidigt på 1980-talet en opinion riktad mot PVC-plast, som bestämt sig för att ftalaterna skulle elimineras. Därför gjordes stora insatser för att visa att de var farliga trots att skadebild saknades. Det var ett svårt arbete att visa skadliga effekter av ämnen som är så ogiftiga och arbetet gick också trögt.

Först när man i laboratorieförsök kunde påvisa att vissa ftalater kunde misstänkas ha en hormonstörande effekt fann man en anledning att begränsa användning av dessa.

Emellertid hade DINP och DIDP inte sådana effekter och de blev därför snabbt de mjukgörare som golvbranschen gick över till. Opinionen hade dock fortsatt ambitionen att förbjuda även dessa. Man ska hela tiden komma ihåg att någon skada på människor, djur eller miljö i verkligheten aldrig påvisats ens med de lättare ftalaterna.

Vetenskapliga studier för EU

Debatten kring ftalaterna ledde till att EU gav sin specialistorganisation European Chemicals Agency, ECHA, i uppdrag att utreda frågan om deras eventuella risker. Efter flera års arbete gav ECHA år 2009 ett utlåtande om hur ftalater skulle få användas inom EU.

Många lätta ftalater begränsades med hänsyn till hormonstörning och speciell uppmärksamhet riktades mot barnleksaker som stoppas i munnen. Även de tyngre ftalaterna, DINP och DIDP begränsades trots att man inte fann några egenskaper som stör miljö eller hälsa.

I studien nämndes att fördjupade studier skulle göras. Dessa fördjupade studier från ECHA blev klara i augusti 2013. Resultatet av studien är att DINP och DIDP skall godkännas för all användning med ett undantag. Med det vetenskapliga underlag som finns kan man inte helt utesluta att små barn som suger på plast med DINP och DIDP skulle kunna få påverkan på levern. All annan användning är säker och det gäller naturligtvis golv och andra byggprodukter.

ECHA:s undersökning

Man får erkänna att det är en grundlig undersökning som gjorts och som presenterades i augusti 2013. Rapporten är på 325 sidor med hundratals referenser till vetenskapliga arbeten.

• Det har använts en hel del försöksdjur i det vetenskapliga arbetet, men många resultat kommer också från prov med människor. Det är billigast att arbeta med möss och råttor, men det kan vara missvisande eftersom de är betydligt känsligare för ftalater än hundar, apor och människor.
• Många aspekter av hälsopåverkan har studerats. Cancer, hormonstörningar, allergi, sensibilisering, tillväxt, fertilitet m.m. nämns i undersökningarna. Den avgörande faktorn med DINP och DIDP är att små barns lever eventuellt skulle kunna få påverkan från sugleksaker. Detta har inte påvisats, men kan inte uteslutas.
• Ftalaterna kan nå oss på olika vägar. Det är undersökt att få dem i maten, genom inandning, genom huden eller som med barnleksaker genom att man suger på plast. Speciellt intressant för Sverige är att man också beaktat professor Bornehags studier av miljöer där barn skulle kunna få i sig damm med ftalater. Beräkningarna som ECHA gör visar att damm från golv inte utgör något problem eftersom mängderna är obetydliga.
• Olika produkter och miljöer har studerats. Leksaker, bilinredning, kläder, heminredning och sexleksaker ingår i undersökningen. Det är bara småbarnens sugleksaker som inte kan uteslutas från risk.

Hur ska resultatet användas?

Om en så omfattande studie från en kvalificerad officiell myndighet som ECHA säger att det inte behövs några begränsningar utöver dem för sugleksaker, så verkar det ju rimligt att kunna använda DINP och DIDP i golv. BASTA och Byggvarubedömningen drar en annan slutsats.

Golvbranschen ifrågasätter BASTA:s kompetens att välja en annan väg än ECHA. I praktiken skapar BASTA ett omotiverat handelshinder för produkter som EU accepterar.

Kan vi lita på trä?

I detta sammanhang kan det faktiskt vara relevant att jämföra med hur golvmaterialet trä behandlas av EU. Samma regelverk, REACH, som nu begränsar användningen av DINP och DIDP i vissa leksaker, har också en liknande begränsning gällande träpulver. Det gäller en annan typ av leksaker och begränsningen grundas på träpulvrets kända förmåga att orsaka ohälsa t.ex. cancer i luftvägarna.

Liksom för ftalaterna gäller EU:s begränsning bara för vissa leksaker. Det förefaller inte troligt att de ämnen som finns i naturligt trä, skulle klara en motsvarande studie som den ECHA gjort för EU om ftalater. Ändå vill golvbranschen gärna använda trä och golvmaterial med träpulver som råvara till inredning där barn får vistas.

Det är konsekvent av BASTA och Byggvarubedömningen att inte avråda från trä till golv, när det bedöms som farligt bara i leksaker. När det gäller DINP och DIDP är svenska BASTA och Byggvarubedömningen inte lika konsekventa.

Vetenskap och konsekvens

Golvbranschen kräver att bedömning och klassning av alla produkter som vi använder ska vara grundade på erfarenhet, logisk konsekvens och vetenskap.

• Produkter som är testade och godkända av ECHA skall rekommenderas före produkter som saknar testresultat.
• Ett godkännande eller underkännande omdöme från EU:s vetenskapliga råd ECHA skall gälla som riktlinje även i Sverige.